Varför har Svenska skolan i Vancouver en hemsida med engelska som dominerande språk?

BildVarför har Svenska skolan i Vancouver en hemsida med engelska som dominerande språk?

Detta är en variant av en fråga som ställdes i SMULs forum på Facebook av Linda Ström som är lärare på Svenska skolan i Seattle. Frågan är befogad eftersom det för en utomstående kan verka märkligt att en skola som agerar för att främja svenska som språk ger ett dubbeltydigt budskap genom att kommunicera på engelska.

Styrelsen för Svenska skolan i Vancouver tog beslut om att ändra språket för all sin kommunikation från svenska till engelska i slutet av 2012. Det fanns egentligen en önskan om att informationen skulle vara tvåspråkig, men ingen av oss som satt med i styrelsen kände att tiden fanns för att göra detta möjligt. Hemsidan är dock tvåspråkig, även om bloggarna skrivs på engelska. Våra månatliga nyhetsbrev skrivs på engelska, och föräldramöten hålla på engelska om någon som inte pratar svenska dyker upp.

Skälet var att vi försökte ta hänsyn till den icke-svenskspråkige föräldern. Vi kände till några exempel på kanadensiska mammor som var de som körde barnen till skolan, betalade terminsavgift samt skötte de flesta andra praktiska uppgifter som finns associerade med att ha ett barn i Svenska skolan i Vancouver, och som tyckte detta var svårt eftersom de hade svårt att förstå våra utskick i detalj.

Styrelsen ville också med språkbytet försöka engagera familjen som helhet genom att göra all information tillgänglig för samtliga familjemedlemmar – svenskan börjar ju hemma och utvecklas bara i skolan, vilket är något vi ständigt sliter med här i Vancouver.

Hittills har vi mest fått positiv feedback eftersom den kanadensiska föräldrarna nu känner sig inkluderade och förstår vad som pågår. En förälder exploderade när vi förtydligade att språkskiftet i den skriftliga kommunikation inte innebar att engelskan uppmuntrades under skoltid – vi uttryckte det lite klumpigt och bad den som bara pratade engelska och var med på skoltid göra detta “diskret”. Ambitionen är att göra en utvärdering i slutet av året för att se hur alla har upplevt språkskiftet.

Det är ganska komiskt att jag sitter och förklarar varför vi tog detta beslut eftersom jag var emot det. Men på sant svenskt koncensus-drivet vis upplevde jag då – och kanske till och med nu – att det var värt att testa. Jag upplever fortfarande att många föräldrar pratar alldeles för lite svenska med sina barn för att ha dem i vår skola. Det blir till en stress både för barnen och lärarna när barnen inte klarar av att tillgodogöra sig undervisningen på svenska och det drar ned nivån på det svensktalande barnets undervisning. Om det visade sig att det pratades mer svenska hemma när den kanadensiska föräldern förstod målen för vår undervisning samt motiverades att delta mer i skolans aktiviteter och därmed visa barnet sitt stöd, tyckte jag förlusten av svenska i kommunikation kunde vara värt det. Vi vill också försöka bygga mer gemenskap för hela familjen runt upplevelsen av att barnen gick i Svenska skolan.

Personligen upplever jag förlusten av svenska i våra nyhetsbrev och i bloggar på ett specifikt sätt. Lite som orden i meningen innan speglar; det är en förlust för mig som  har så få miljöer att röra mig i här som är helsvenska. Jag har lite intresse av att skriva bloggar för skolan eller notiser för nyhetsbrevet om jag inte har behövt – jag är kort sagt lite anti. En annan personlig åsikt är att den att den kanadensiska föräldern inte alltid behöver bli curlad utan kan ta lite ansvar själv för att lära sig svenska, det finns gott om svenskkurser, både lokalt och via nätet. Jag har själv en man som har noll intresse av att lära sig svenska – jag har alltid accepterat detta och inte lidit av det mer än att våra konversationer i familjen ibland blir lite styltade. Han läser nu våra nyhetsbrev och känner sig mer informerad – men detta har varit på bekostnad av min egen upplevelse av skolan som en svensk miljö.

Detta är personliga åsikter. Jag böjde mig för majoriteten och var även till del nyfiken på resultaten hemma, d.v.s. skulle man som svensktalande förälder prata svenska i högre grad och skulle man som kanadensisk förälder ha en mer positiv attityd till svenska i hemmet? Det är ingenting vi planerar att undersöka, men vi hoppades på sikt att man skulle märka effekter i skolan genom att barnen pratade mer svenska. I en grupp av barn, fungerar det barn som bara pratar engelska som en på- och avknapp för svenskan. Ett barn som bara pratar engelska triggar alla andras engelska också. Och precis som vi vuxna har våra elever tillgång på mycket få svenska miljöer i Vancouver.

Jag är i skrivande stund osäker på svaren men har hittills inte märkt mycket effekt – det kan krävas mycket längre tid innan man märker de skillnader i attityder och beteenden som sker hemma under skoltid. Vi lär återkomma efter att utvärderingen gjorts, men redan nu känner jag som Linda att vi bara stärkt intrycket av att det inte är nödvändigt att prata svenska hemma eller på skolan när man har ett barn på svenska skolan – det går lika bra med engelska!

Hur tycker du att man ska inkludera den förälder som inte pratar svenska i verksamheten på en skola med undervisning i kompletterande svenska i utlandet? Hur gör man där ni bor? Vilket språk tycker du att Svenska skolan ska kommunicera på?


About Admin

Association of Swedish Beyond Borders - SMUL.