Svenska som modersmål utomlands (SMUL)

Intressegruppen för oss som vill lära våra barn svenska!

Behov av rutiner för undervisning i kompletterande svenska

Undervisning i kompletterande svenska kan se mycket olika ut på de skolor runt om i världen som bedriver undervisning i ämnet. Den enda gemensamma faktor som finns för skolorna är att en majoritet driver sin skola med hjälp av statsbidrag från Skolverket. Där slutar dock likheterna. Det som skiljer sig åt mellan skolorna är många faktorer som spelar stor roll för hur väl undervisningen fungerar:

  • utbildade lärare – det finns ingen officiell siffra på hur många skolor som tvingas anställa lekmän som lärare pga den enorma lärarbrist som finns utomlands. Vissa skolor har lärare med lärarutbildning från landet som de bor i, men långt ifrån alla har detta. På Svenska skolan i Vancouver har vi t.ex. bara en lärare med lärarutbildning från Kanada. Vi andra fem gör så gott vi kan. Med stort intresse och inlevelse förvisso, men kanske inte helt som en utbildad och engagerad lärare skulle kunna göra. Det är därför vi numera samarbetar med utbildade lärare på företaget Svenska Distans som hjälper oss med planeringen av undervisningen.
  • skolverkets krav på svenska som dagligt umgängesspråk i hemmet för att få statsbidrag. Här tolkar skolor olika. I Nordamerika, där svenskan verkar vara svagare än t.ex. i Europa, tvingas många skolor att tolka detta som en viss mängd daglig svenska som gör att de flesta barn förstår svenska, men inte kan eller vill använda svenskan i tal. På andra skolor som t.ex. de i Aten och Barcelona, är kraven större och man kräver att barnen ska kunna tala svenska för att kunna delta i undervisningen. De skolor i Nordamerika som har krav på aktiv svenska finns i städer med stort inflyttande från Sverige, som t.ex. Seattle.
  • klassindelning – vissa skolor delar in efter språknivå, medan många delar in efter ålder. De som delar in efter ålder gör ofta detta eftersom man inte på ett systematiskt sätt testar språknivån under eller efter undervisningen. Resultatet blir att barn med stora skillnader i språknivå kan hamna i samma klass, vilket inte alltid fungerar praktiskt.
  • diagnostiska test – dessa krävs för att kunna avgöra språknivå, hur mycket eleven kan när hen börjar undervisningen och hur mycket hen har lärt sig under skolåret.
  • distansalternativ för äldre elever som har svårt att hinna med undervisningen på Svenska skolor, pga av många andra aktiviteter.

Anna Kaya på Nationellt Centrum för Svenska som Andraspråk (SVA) publicerade idag riktlinjer för vad man behöver diskutera inför att man ska upprätta rutiner kring undervisning i SVA i skolor i Sverige. Med de många nyanlända elever som finns i Sverige har behovet av SVA-undervisning ökat dramatiskt. Många huvudmän, rektorer och lärare i SVA efterfrågar just rutiner för undervisningen. Du hittar Anna Kayas förslag på riktlinjer i hennes blogg Ny i Svenska skolan.

Kayas erfarenheter från SVA-undervisning, speciellt med avseende på de faktorer som är viktiga för att få till en framgångsrik sådan, väcker frågor om varför inte den kompletterande svenskan har något liknande. Nedan har jag därför tagit mig friheten att omvandla hennes diskussionsunderlag för riktlinjer till något som även skulle kunna användas för skolor med undervisning i kompletterande svenska. I stort sett har jag bara valt ut de frågor som även passar för våra elever utomlands, samt skrivit om dem baserat på de utmaningar som beskrevs inledningsvis.

För att komma fram till hur rutiner för undervisning i kompletterande svenska bör inrättas, kan följande frågor användas för diskussion av oss som arbetar med ledarskap och undervisning på skolan:

  • Hur utförs språkutvecklingsanalyser bland vår skolas elever i förskoleklass upp till åk 3 på gymnasiet? Hur dokumenteras dessa?
  • Vilka bedömningsstöd används på vår skola för att observera, analysera och dokumentera elevernas språkutveckling? Hur implementeras dessa stöd? För elever i Sverige används t.ex. :
  • När och på vilka grunder fattar våra lärare beslut om att en elev är i behov av läromedel i svenska som andraspråk i stället för i svenska?
  • Hur informeras våra elever och vårdnadshavare om elevens språknivå och undervisningens målsättning? Hur förklarar vi på vilka grunder beslutet är fattat och de syften som finns för svenskundervisningen för eleven?
  • Hur stärker vår skola lärarnas kompetens i frågor som rör språkutveckling, t.ex. läs- och skrivinlärning på svenska, förstärkning av den verbala förmågan eller diagnostiskt testande?
  • Hur kan vi säkerställa kompetensförsörjningen så att våra elever får kvalificerad undervisning anpassad till sina behov? Kan våra lärare erbjudas fortbildning gällande elevernas lärande i skolan?
  • Hur organiserar vi undervisningen i svenska på bästa sätt utifrån våra resurser och den kompetens vi har att tillgå? Om kompetensen i kompletterande svenska inte motsvarar behovet av undervisning, hur drar vi då nytta av våra resurser på mest effektivt sätt?
  • Hur organiserar vi undervisningen i svenska på bästa sätt utifrån barnens ålder och andra krav? Finns det möjlighet att utföra distansundervisning på deltid?
Besvara gärna några av dessa frågor i relation till hur din skola fungerar, antingen i bloggen eller sociala medier. Alla vi som arbetar med svenskundervisning utomlands vet att man som lärare och skola MÅSTE kompromissa när det gäller kvaliteten. Vi kan inte trolla med knäna, när det inte finns några officiella riktlinjer för hur undervisning i kompletterande svenska bör organiseras och utföras för att fungera väl. Det finns inte heller centrala bedömningsstöd för språkutveckling hos våra utlandssvenska barn eller speciella läromedel.
Vissa lärare menar att officiella riktlinjer för undervisning i kompletterande svenska inte behövs, och att man som lärare kan göra sina egna bedömningsstöd själv och att ma bör använda läromedel för svenska istället för SVA för den kompletterande svenskan. Min egen erfarenhet är att det mest verkar vara utbildade lärare som kan göra dessa två moment, och att vi som arbetar som lärare trots att vi är lekmän behöver stöd för att bedöma språkutveckling samt avgöra vilka läromedel som passar bäst för att eleven ska kunna nå målen. Om dessa ens finns definierade.
Vad tycker du? Personligen tycker jag som vanligt att detta vore frågor som borde bedrivas av SUF, och att detta är viktigt för att vi på sikt inte ska bli av med statsbidragen. Få verksamheter fungerar på sikt utan kvalitetssäkring, hur tråkigt det nu än är att utföra. På Svenska skolan i Vancouver arbetar vi med de flesta av dessa frågor redan idag, men jag ser ett stort behov av att föra fram en diskussion av dessa frågor på SUF:s nätverkskonferenser runt om i världen.

 

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

SMUL on Twitter – in English!

%d bloggare gillar detta: