Av Monica Bravo Granström

Den kanadeniske forskaren Jim Cummins är en av världens ledande forskare om flerspråkighet. Under årtionden har han haft fortlöpande diskussioner med svenska kollegor, såväl inom forskningen som inom lärarkåren. År 2013 inledde han ett samarbete om utbildning av nyanlända elever och elever från nationella minoriteter med kollegor vid svenska universitet, främst med Åsa Wedin vid Högskolan Dalarna (läs intervjun med Åsa Wedin i Magasinet SMUL nr 6 här: Magasinet SMUL nr 6 – intervju Åsa Wedin).

Under ett av hans besök i Sverige uppstod idén att skriva en bok med svenska förhållanden i åtanke. Boken ”Flerspråkiga elever. En effektiv undervisning i en utmanande tid” (Natur & Kultur 2017) är resultatet. Boken har skrivits av Cummins på engelska och sedan översatts av Patricia Wadensjö. Boken behandlar flerspråkighet i skolan ur flera olika aspekter och ger en översikt på hur undervisning kan utformas med tanke på flerspråkigheten.

Bokens indelning
I ett inledningskapitel beskrivs det aktuella läget, internationellt och i Sverige, när det gäller utmaningarna och möjligheterna i skolsystem som rymmer en allt större mångfald. Boken delas sedan upp i två delar. I del 1 (kapitel 2-6) sammanfattas vad vi vet utifrån internationell forskning om språk och kunskapsutveckling vad gäller nytillkomna elever och elever från minoritetsgrupper. I del 2 (kapitel 7-9) ligger fokus på skolbaserade riktlinjer samt på klassrumspraktik som har visat sig vara effektiva när det gäller att främja flerspråkiga elevers resultat i skolan. Här tas även praktiska exempel upp om hur man kan gå tillväga i den egna undervisningen. I ett avslutande kapitel (kapitel 10) reflekteras kring om vad som kan stå i vägen för genomförandet av evidensbaserade utbildningar för flerspråkiga elever.

Boken är uppbyggd utifrån en struktur som upprepas genom de olika kapitlen där centrala idéer presenteras i inledningen av kapitlen. Detta avrundas med avslutande tankar, vilket underlättar läsandet.

Många begrepp
Cummins anger att han har använt sig av en mängd olika begrepp för att beskriva ”nyanlända” elever, som t.ex.: flerspråkiga, tvåspråkiga, elever som utvecklar ett andraspråk, elever med två språk, elever med en annan språkbakgrund, minoritetselever, nytillkomna elever samt elever med invandrarbakgrund. Detta är en strategi som han medvetet använder för att belysa komplexiteten i grupper med flera olika språk. Detta tankesätt ligger väldigt i tiden, då synen på flerspråkighet har gått från att se de olika språken hos en individ som separata enheter till att se språken som en komplex helhet som interagerar. Som Cummins säger (s. 9): ”Beteckningar skapar ramar som lyfter fram vissa aspekter av verkligheten och osynliggör andra”. Beskrivningar blir ofta inte kompletta och de kan sällan lyfta fram alla aspekter.

I boken används senare dock mest termen ”tvåspråkighet” och det är något som inte följer den aktuella forskningen som snarare använder sig av ”flerspråkighet” istället för att inte begränsa till endast två språk. Här hade det varit intressant att veta vad som stod i den engelska texten och hur översättaren tänkte. Förmodligen stod det ”bilingual” som är den mest använda engelska termen, men detta dualistiska perspektiv måste inte överföras till svenskan.

Cummins lyfter även fram en viktig ståndpunkt, nämligen att pedagoger aldrig är maktlösa, även om de ofta arbetar i en utmanande skolmiljö. De kan, inom ramen för den nationella politiken, välja hur de organiserar samspelet i sina klassrum.

Evidensbaserad praktik
Del 1 av boken är teoriinriktad medan del 2 ger praktiska evidensbaserade exempel (baserade på forskning) på hur man kan gå tillväga i undervisningen för en språkinriktad undervisning. Det ges fyra kategorier av undervisning där man utifrån flerspråkiga glasögon (hur man ser på sin roll i klassrummet) kan använda sig av allt från mycket enkla till mer avancerade metoder, såsom enkla dagliga aktiviteter eller kreativ användning av teknik, för att utveckla en medvetenhet om geografi och interkulturella realiteter och språk beskrivs. Dessa praktiska exempel kan man sedan bygga ut utifrån sina egna upplevelser och erfarenheter. Varför inte skapa flerspråkiga böcker t.ex.? I ett grupparbete kan elever stötta varandra med de språkkunskaper de har, bidra med idéer och erfarenheter till olika berättelser och medverkandet vid framställningen av en ”produkt” (boken, kan vara i pappersform eller digitalt) så görs även utvecklingen synlig.

Relevans för undervisning av svenska i utlandet
Hur är då denna bok relevant om man som många av Magasinet SMUL:s läsare visserligen arbetar med flerspråkiga elever men utanför Sverige?

Jag kan se flera olika insatsmöjligheter. Först och främst ger boken en uppdaterad översikt kring forskning om flerspråkighet i undervisningssammanhang. Visserligen ges en något ensidig tolkning, med stor tonvikt på forskningen och praktiken i Kanada och Sverige, men det är ju relevant speciellt för bokens huvudmålgrupp (pedagoger i Sverige).

Sedan så kan man även ofta vända på resonemanget: det som används för minoritetselever i Sverige kan även ofta tillämpas för svenska elever utanför Sverige – de är ju i minoritet där. Boken ger alltså en möjlighet till att hålla sig ajour med den aktuella forskningen och även med utvecklingen av det svenska språket som sker inom detta område. Den praktiska delen beskriver samt ger exempel från verksamheter som varit framgångsrika och där elever fått förbättrade resultat genom genomtänkt och språkinriktad undervisning, vilket kan ge idéer till den egna undervisningen. På det hela en bok som ger en stor behållning för personer intresserad av undervisning av flerspråkiga elever.