För 2,5 år sedan flyttade vi i familjen Österlind till Liberia. Vår son Miles, som då skulle ha börjat 3:an i Sverige, fick sätta sina kunskaper i engelska på prov och börja i amerikansk skola. Hemma pratas det alltid svenska, men det tog inte lång tid förrän vissa ord byttes ut, stavningen blev något sämre och intresset för att läsa böcker på svenska svalnade. Det var därför, efter två år i amerikansk skola som Miles började att läsa svenska och geografi på SMUL-akademin.

Att få en 11-åring intresserad av att göra läxor utöver de högar han får hem från sin vanliga skola är en utmaning. Att hitta ett sätt som passar just honom är viktigt. I början avsatte vi en dag i veckan, då Miles och av oss föräldrar satt tillsammans. Men det fungerade inte helt för honom, och vi fick byta hur vi närmade oss studiematerialet. Nu läser han istället ca 20 minuter varje dag och då allt från faktaböcker till Berts Dagbok. Arbetsuppgifterna och filmerna görs mer sporadiskt. Han samlar antingen två lektioner till en viss helg eller så sitter han ett par kvällar i veckan med en uppgift.

Miles kunskaper om Sveriges geografi har redan imponerat på mamma Jenny, som kanske inte riktigt hängde med på geografilektionerna för 30 år sedan. En sak som varit bra är variationerna på texter, information och uppgifter. Det har inte blivit tråkigt och repetitivt, utan de flesta lektionerna har lämnat avtryck och har kunnat diskuteras vid matbordet.

Nästa år är det lillebror Benjamins tur, det kommer bli en större utmaning eftersom han både lärt sig läsa och skriva i amerikansk skola, men jag är säker på att han kommer att klara det med bravur, precis som storebror.